♥ A Year To Go

Jag vet inte om det framgår speciellt bra vem jag egentligen är.

 

Men jag är en tjej som blivit sårad för många gånger, men alltid rest mig upp igen och inte gjort om samma misstag flera gånger. Haft för många dåliga stunder i mitt liv. Innan var jag en gullig, tunn, lång och utseendefixerad tjej som inte kunde gå utanför dörren osminkad, gärna massa svart kladd runt ögonen. Innan puberteten var jag en lång lyktstople med bröstlångt brunt hår som oftast bara hängde. Alltid rädd och bekräftelsesökande då jag hade många personer i mitt liv som jag trodde jag kunde lita på.

 

En dag blev jag svarthårig, i sjuan, och började kladda ännu mer runt ögonen och bar oftast svarta och röda kläder. Gärna stora mysiga tröjor och liknande. Mådde fruktansvärt dåligt, men älskade högstadiets sista del. Hittade rätt människor som inte brydde sig om om jag var svarthårig, lite rundare eller svart runt ögonen. Folk som accepterade mig för den jag var.

 

Sen kom gymnasiet, en riktig skitperiod rent sagt. Värsta tiden i mitt liv. Hade ett förhållande med en riktig psykopat, tror ingen vet om den delen. Bara misstänkt det. Han ville hålla allt hemligt och jag fick ingen uppmärksamhet på offentlig plats. Jag hade underbara personen jag bara chattat med som verkligen hjälpt mig ur den hemska tiden. Om ni fortfarande finns där ute någonstans och läser detta, jag älskar er. Tack för alla stöttande pratstunder vi haft. Ni hjälpte mig verkligen att ta reda på vem jag faktiskt var. Jag tog mig ur det förhållandet och mådde verkligen skit.

 

Sen träffade jag rätt människor på gymnasiet, som gjorde att jag träffade Martin. Jag började hitta vem jag är, en pratglad, snäll, social, flummig, rolig, ärlig och omtänksam tjej. Jag skämdes inte längre för vem jag var och kunde byta bort allt det svarta till mer färgglada kläder. Dagen jag träffade Martin var den bästa jag haft i hela mitt liv, utan att överdriva. Jag blev nervös, fick fjärliar i magen och riktigt nyfiken på honom. Ville alltid vara nära, visste inte ens vad han hette vid den tiden. Det var lanet på skolan. Jag följde honom och ville gärna ha kroppskontakt med honom. Vi har med massa kompis och kollade på när han spelade, då nuddade jag honom och trodde verkligen jag skulle svimma eller göra bort mig totalt.

 

Det dröjde en vecka innan jag pussade honom och det kändes helt enkelt rätt. Jag hittade mannen i mitt liv. På riktigt.

 

Om ni har jobbiga tider, tänk på att det är dom som gör er till den ni är idag. Jag önskar inte att något hade varit på något annat sätt. Hade jag varit här idag då i min egen lägenhet med en helt underbar sambo och underbara djur?

 

Idag är jag den jag blev när jag hittade rätt människor på gymnasiet. Jag är en glad tjej som inte tar skit av någon. Tycker du jag är fet, ful, äcklig eller annat, jag bryr mig inte. Jag vet vem jag är och jag står för den jag är.